Jonas Larsson och Zandra Hellström i ett planeringsmöte för Silverpilen

Teater och film är fundamentalt olika. Man kan göra saker med film som man inte kan åstadkomma med teater och vice versa. Några av fördelarna med teater är att det är här och nu och att vad som helst kan hända. Publiken kan vara en del av något helt unikt som varierar från föreställning till föreställning.

Ett av de projekt som Jonas och jag samarbetar kring är Silverpilen. Silverpilen är ett silverfärgat spöktåg som går i Stockholms tunnelbana. Det sägs att om man kliver på Silverpilen så kan man inte kliva av. Silverpilen har funnits i verkligheten och är också nära förknippad med Kymlinge, en station på blåa linjen som aldrig använts.

Nu har Minerva Produktion med Zandra Hällström och Helena Karlsson gjort Silverpilen till en teaterföreställning. De har skrivit manus och spelar också två av rollerna.

Jonas Larsson regisserar och spelar också en av rollerna, som han delar med Micke Klingvall. Huvudrollen görs av Jonas Bane som också spelade huvudrollen i en av Cinemantrix filmer, Mammas Pojke.

Det som är spännande med föreställningen är att den spelas i en riktig tunnelbanevagn i SL:s eget museum, Spårvägsmuseumet. Åskådarna blir resenärer i vagnen och spelet utspelar sig runt omkring dem. Stämningen höjs ytterligare med ljud och musik av Mats Lundgren. Och med filminslag av Cinemantrix. Vi kommer att projicera filmen mot tunnelbanevagnens tak. Tanken är att vi ska kombinera filmens suggestiva kraft med närheten av den levande teaterföreställningen där vad som helst kan hända.

Premiär i januari.

Kom om ni vågar!